Ett annat ögonblick.

Min mormor va min bästa vän, hon va en varm människa som alltid tänkte på andra i första hand.
Hon va otroligt vacken, snäll, ödmjuk, en underbar människa.
Hon kämpade mot cancern men den tog tyvärr över till slut. Vi fick beskedet att de inte fanns någonting mer att göra. Jag va så arg, så ledsen. Jag va arg på läkarna som lät henne vänta flera månader på att få opereras från första början. Hade dom opererat henne tidigare kanske de inte hade spridit sej? Hon kanske hade klarat sej då.
De tog många många år innan jag kunde släppa de lite men de sitter kvar endel, jag litar inte på läkare.
Dom kanske gjorde vad dom kunde men jag tycker iaf att dom gjorde fel som lät henne vänta i över ett halvår innan hon fick opereras. Jag va bara 10 år men jag förstod endå.
Den där dagen när vi hälsade på henne på sjukhuset va hon blek, håret va de inte mycke kvar av pga cellgift men ändå hade hon de där underbara leendet. Hon kramade om mej hårt och sa att hon älskade mej, att hon mådde bra och att vi skulle ses igen.

De va sista gången jag träffade henne i livet! Ett ögonblick jag aldrig lär glömma!

Jag saknar henne varje dag, jag är otroligt ledsen att mina barn inte fick träffa henne och att hon inte fick chansen att lära känna dom. De gör ont att tänka på de. Tårarna kommer jämt när jag tänker på henne eller om man pratar om henne. Hon togs ifrån oss och de är inget vi kan göra åt saken men jag är helt säker på att hon ser oss endå även om vi inte ser henne. Hon har inte ont och hon mår nog bra nu. Jag vet att hon inte är ensam om de som hände men just hon va MIN mormor!

Min älskade mormor, jag och min lillasyster.



Sen ang de där med att jag inte litar på läkare. För 2 år sedan lite drygt fick min gammelmorfar veta att han hade prostatacancer och läkaren talade om för honom att de fanns inget dom kunde göra åt de. Enligt läkaren så hade han max 3 månader kvar att leva. Idag har de gått drygt 2 år sedan de beskedet och han lever än, han gick till en annan läkare och dom opererade honom. Även om han inte lever 20 år till så har han iaf fått 2 år mer än vad den första läkaren sa. Hur ska man då kunna veta om man kan lita på läkaren? Ska man behöva besöka olika för att kunna få en rättvis behandling?

Om han inte hade gått till den andra läkaren, hade han levt idag då eller hade cancern tagit över?
De finns tusen frågor men vad jag kan konstatera så ska man nog besöka flera olika läkare för att se om man får olika diagnoser. Kan inte den ena hjälpa dej kanske den andra kan?
Så kan man lita på läkare eller bör man inte göra de?

Nu sätter jag punkt här.