Förälder.

Nu är brödet färdiggräddat och ligger nu för att svalna. Jag har kikat på familjen annorlunda såklart och jag förundas över att dom klarar av så många barn samtidigt. Vist är de mysigt med barn, absolut men jag skulle nog inte hinna med så många barn samtidigt, iaf inte när dom är små. När dom närmar sej tånnåren och klarar sej mer själva så är de kanske en annan sak men jag blev och tänka på dom familjer som får 5-6lingar. Dom är ju alla små samtidigt, de är nog en utmaning kan jag tro. Jag tycker att dom gör ett toppen jobb iaf, alla föräldrar gör ett bra jobb (så länge inte barnen far illa och sådant såklart). Att bli förälder är nog de största som händer i livet. Man är inte längre man och kvinna utan även mamma och pappa. Man har två roller i livet som man ska få att fungera ihop. Oftast kommer man in i de ganska fort men för många så blir de inte alls som man har tänkt sej. De finns så många som känner att De här va inte rätt just för mej nu, jag kanske skulle ha väntat. Medans andra känner att de här är helt rätt, de här är jag och så här vill jag ha de. Alla känner vi olika över att bli föräldrar och de finns inget rätt eller fel.

När jag fick mitt första barn va jag ensam. De va så många tankar, så många tårar av längtan, rädsla, ensamhet, glädje och förväntan. Samtidigt som jag va rädd så kände jag styrkan innom mej. När förlossningen väl satte igång viste jag inte om jag va redo för de men som alla vet så är de bara följa med och barnet kommer oavsett.
Förlossningen va jätte jobbig, både psykiskt och fysiskt. Jag grät mej nog igenom hela förlossningen, av både smärta, rädsla och svek. När min son sen kom till världen va de den lykligaste stunden i mitt liv, jag glömde allt för ett tag och bara omfamnade min son. Jag grät, av lycka, all smärta försvann.
Sen Marwin kom till världen har mitt liv blivit rikare, bättre på alla sätt och vis.

Nu har jag även fått en dotter. Den här gången va allt annorlunda. De gick fort, gjorde inte lika ont, inget svek eller rädsla. Allt gick så fort att när hon kom att jag knappt han förstå vad som hänt men lyckan va enorm även denna gången. Mina barn gör min vardag, dom får mej att le även dom dagar när jag är trött och slut och bara vill lägga mej och sova, dom får mej att kliva upp på morgonen trotts att jag är sjuk och jätte dålig. Trotts att man igentligen inte orkar så kommer den där styrkan fram som gör att man ändå orkar. Man klarar så mycke mer än man någonsin trott att man skulle göra. Man utsätts hela tiden för nya utmaningar och prövningar. Vissa klarar man medans vissa får man kämpa med. De är livet och de kan inte bli mer underbart än när man får barn.

Om man är ensam eller med partner så tror jag att livet blir vad man gör de till. Vill man klara något så gör man de. Att bli förälder är ingen ålder, oavsett om man är ung eller medelålders så är föräldraskapet lika även om man har olika förutsättningar.

Jag förstår dom som får många barn, att dom får känna den där underbara känslan flera gånger och får ännu en individ att älska, en ny familjemedlem. De är verkligen speciellt för man ska absolut inte ta en graviditet och ett barn förgivet. De har jag aldrig gjort och kommer aldrig göra. De finns så många underbara människor som försöker och försöker och som gång på gång får ett negativt besked. Dom som skulle bli toppenföräldrar men som inte kan bli de på egen hand trotts hjälp. Så ta aldrig de för givet att bli gravid för de kan komma en dag då de blir svårt även om man är frisk, även om man har varit gravid tidigare.

Mamma Och Marwins hand           Mamma Och Malissas hand
 
Så små dom är och så fort dom blir stora!
Ta vara på varje minut, varje sekund för snart är dom vuxna.


RSS 2.0
Test