Idag är de lite bättre, de rinner bara lite i ögat nu. I morse rann de ur båda men de gav sej till slut. Så mitt ena öga är helt uppsvällt än och de ser förjäkligt ut rent ut sagt. Men med lite make up så går de å fixa till någorlunda som tur är. Får verkligen hoppas att de ger sej nu helt så jag kan bli frisk.
Är iaf så pass okey idag så vi ska ta en promenad i de fina vädret.
Vi behöver båda två komma ut och få lite frisk luft efter att ha varit inne sen i söndags.

Hm, ja igår hade jag väldiga problem att somna, låg och vände och vred på mej jag vet inte hur länge sen vaknade jag när kl va halv 6. Va jätte trött då men kunde iaf inte somna om förren runt 8 tiden. Undra varför de är så ibland?
Mycke att tänka på kanske? Eller är man helt enkelt inte trött fast man känner sej trött?
Ja jag vet inte men nånting är de iaf.

Är de här min vardag? De är inte såhär jag vill att min vardag ska se ut.
Jag tänker inte låta mej tryckas ner av en viss person bara för att den personen är knepig.
Jag är jag och antingen accepterar man de eller så gör man de inte.
Jag kan vara dryg och tjatig ibland, Jag kan vara arg, sur, ledsen, glad, överlycklig ibland men de kan alla.
Alla kan vi gör misstag, alla kan vi göra fel eller säga skriva fel. Alla gör vi fel i vardagen som vi kanske inte reagerar över medans vi andra gånger reagerar över de. Alla är värda att få en chans att bevisa sitt sanna jag. Att man ibland kommer ur spår och inte är sej själv, att man mår dåligt över saker eller att man helt enkelt bara är trött och less på allt de är mänskligt.
Alla är vi människor, inga programerade robotar.

Efter många många månader har jag nu förlorat en bästa vän,
Denna gången va de inte mitt fel men jag får ta konsekvänserna för de.
De är jag som får må som jag gör fast jag inte valt de.
Jag vet att för tillfället sitter åtminstonde några stycken, "kompisar" till min vän och är skadeglada.
En speciell person har fått som den velat hela tiden, du som inte gjort annat än att förstöra våran vänskap.
Får hoppas du är överlycklig nu när vänskapen för oss är över och du kan ro din båt i hamn.
Hade du brytt dej hade de inte blivit så här, de va otroligt bra tills de blev för mycke.
Varken jag, du eller min förra vän är mer än människor, acceptera de!



Minnena kommer jag bära med mej och jag önskar dej all lycka i framtiden.
Hoppas på att du och hon hittar tillbaka till varandra och blir lyckliga.
All lycka till er!


Jag är inte guds bästa barn, jag gör fel, jag gör misstag, jag säger fel, jag stavar fel, jag anväder fel ord vid fel tillfällen.
Jag säger saker jag inte menar ibland, jag får höra saker som "den/dom" inte menar, De jag menar är bara att de finns fel/brister hos oss alla. Alla gör vi fel. Om man tror att man är störst bäst och vackrast och aldrig gör nå fel då är de nog så att man inte vill inse de själv att man faktist är som alla andra, man är inte felfri. Alla har vi skrivit en berättelse eller en uppsats i skolan tex. Oftast så har de varit en eller flera felformuleringar eller helt enkelt stavfel, slarvfel. Som en sån enkel sak kan man gör fel. Eller som att gå emot strömmen och göra de man själv vill göra, de anses fel av många men gör man som alla andra vill så är man inte sej själv. Då gör man inte de man själv vill göra. Man ska följa sin egen instingt, lyssna på andra kan man göra och få råd men man ska aldrig känna sej tvingad att göra något man själv inte känner är rätt. Jag tänker göra mina egna beslut, följa min mage och mitt hjärta. Låta de bära eller brista. Brister de så är de bara resa sej upp och börja om, hur svårt de än känns så kommer man alltid att möta nya problem som är svårare och jobbigare, tänker man så, så klarar man sej ganska bra.

Jag har gått den hårda vägen, många gånger har jag inte valt de själv utan de har blivit så av olika anledningar. Jag tror att de är bra att man får lära sej de på den vägen ist för den lätta vägen och inte få känna på verkligheten någon gång. Man klarar sej bättre om man vet vad som kan vänta och vad som kan hända, hur de känns i vissa situationer även om två situationer aldrig blir precis lika. Jag tänker fortsätta den hårda vägen, inte vika av för minsta lilla då jag tror att jag behöver de. De är upp till var och en att bedömma hur man känner och jag känner så att jag har gått den hårda vägen hit och då vill jag fortsätta den. Jag vill inte ha allt serverat framför näsan på mej, inte få slita för nånting. Men hårt arbete tror jag att man uppskattar allt på ett annat sätt än om man får allt serverat och allt är enkelt för en.

Idag är de otroligt fint väder ute, jag ligger i soffan hemma och längtar efter min lilla älskade son som kommer i kväll.
Har ingen lust att göra nånting idag, känner ingen lust till nånting ärligt talat.
Men alla har vi våra svackor som sagt, just nu har jag en och humöret går upp och ner som en bergochdalbana.

Ne nu ska jag ta och duscha och pyssla om mej själv lite, ska ta en varm dusch för jag är lite frusen och sen laga lite mat och kolla på film. Bara vara.