Marwin nyfödd!

Marwins förlossning började med en förstoppning torsdagen den 28 februari -08. Fick åka till Falun vid 20 tiden på kvällen på koll och fick även lavemang, mindre kul men jag hade sån värk pga förstoppningen så de va nödvändigt. Fick iaf åka hem runt 01 på natten den 29 februari och på vägen hem började verkarna komma. Va hemma med verkar hela natten och hela dagen innan vi åkte till Falun igen, kom dit runt 20 tiden. Trodde att dom skulle skicka hem mej så jag ville inte åka i onödan trotts att jag hade jätte ont.
Väl där undersökte dom mej, öppen 2 cm. Tiden gick och jag hade väldigt ont. Ledsen va jag också pga svek och de gjorde de hela svårare. Grät konstant hela tiden och kunde inte riktigt konsentrera mej på de jag skulle.
Fick ryggbedövning till slut och de va nog en av dom värsta upplevelser jag varit med om. De gjorde så fruktansvärt ont.
Och inte gjorde den saken bättre heller. Va öppen 6 cm och då stannade verkarna av. Så jag passade på att gå och kissa men de kom inget, satt bara och skakade på toaletten så bm fick hjälpa mej därifrån. Eftersom jag inte kunde kissa pga ryggbedövningen så fick dom tappa mej och den bm jag hade då va inte försiktig. Hon va så hårdhänt så jag skrek rakt ut för att de gjorde så ont vilket resulterade i att hon skrek åt mej att hålla tyst för att jag störde andra som va där. De va altså dom sista tre timmarna innan han kom som jag hade henne. Innan hade jag en helt underbar bm men hon gick av sitt skift tyvärr. Fick verkstimmulerande dropp och de satte tillslut fart på verkarna, men bebisens hjärtslag gick ner väldigt mycke när verkarna kom så två läkare och två bm kom in och undersökte mej. Öppen 9 cm bara och bebisen mådde inte så bra när verkarna kom så läkaren sa att är inte bebisen ute om 5 minuter måste vi ta sugklockan. Jag är livrödd för den! Efter 2 minuter är jag öppen 10 cm och efter exakt 5 minuter från de att läkaren undersökt mej är han ute. Min lilla kille!
Vart så rädd så jag vet inte vart all kraft kom ifrån. Jag bestämde mej för att sugklockan skulle inte användas på mej! Och så blev de. Fick sy 3 stygn sammanlagt och jag är otroligt glad att de gick så fort på slutet. 
Känslan när han kom upp på mitt bröst är obeskrivlig, jag va så lycklig! Jag viste inte att de skulle bli en pojk men jag hade känt de på mej.


Thomas Marwin Erik Eriksson kom
Kl. 08.50 , 50 cm lång, 3600g och 34 cm i huvudomfång.

Är otroligt glad att mamma följde med mej som stöd.


                                     
Magen med Marwin, 4 veckor innan förlossningen.               
Och nej jag skäms inte över mina ränder som många gör. 
Jag har fått den chansen att få barn och de är inte alla
som får de, bara de gör att jag inte bryr mej ett dugg
över mina ränder, jag har ju som sagt fått
något mycke bättre än en snygg mage =)

  En trött mamma några timmar efter förlossningen.