Ja idag är de äntligen torsdag, vädret är grått och trist som vanligt.
I skrivande stund ligger jag med datorn i knä och är allmänt uttråkad, Marwin ligger i sin säng och sover middag så sött.
Plockade ihop igår här hemma men idag ser de lika ut igen. Nu är lusten verkligen helt borta för å städa.
De är inge kul när de blir lika rörigt på en gång. Jag antar att de är så att ha barn och är man sen hemma om dagarna så blir de såklart ännu mer än om man inte är hemma.

Just nu hoppas jag på att marwin får dagisplats snart så jag kan börja jobba. Jag känner att jag behöver de nu, göra nå annat om dagarna, träffa folk och få en normal inkomst. Att gå på föräldrapenning är ju som dom flesta vet (iaf föräldrar) inte sådär jätte välbetalt direkt. De är så de funkar, vist men hur kul vore de inte å ha en "normal" lön. Tänk så mycke kul vi skulle kunna göra då men som säkerligen aldrig skulle bli av iaf. Så då kan jag lika gärna gå hemma här ist? Nej de är tråkigt att vara mammaledig nu. Jag har varit hemma 1år och 7 månader ganska precis och de känns vill jag lova. De tär på mej att inte få jobba, att inte avreagera sej ordentligt och få nå annat att tänka på. Sen tycker många de att "nej jag vill vara hemma med mitt barn, h*n är ju så liten än". Så har jag också känt förut att jag vill ALDRIG börja jobba, jag vill va hemma med min underbara son men när man har varit hemma så pass länge som jag har så skulle de va skönt med ett jobb. Jag skulle vilja jobba på en förskola (dagis), de skulle vara toppenjobb för mej. De är inte alls den utbildningen jag har men som ni vet så fungerar de inte att jobba med de jag är utbildad till då jag är själv med marwin. Så vi får väl se vad de finns för jobb åt mej när jag ska börja jobba, nånting borde de isf finnas tycker jag. De handlar bara om vilja, vill man så finns de. De beror bara på vad man är beredd att göra för att få ett jobb. I mitt fall, ganska mycke..

Ne nu ska jag plocka lite medans älsklingen sover..



Mammas älskling! Så fin!
(bild tagen igår)