Med och motgångar!

De finns vissa saker jag bara inte förstår mej på och en av sakerna är varför vissa människor bara har motgångar i livet medans vissa bara har medgångar?

Vissa har de svårt hela livet, motgång efter motgång efter motgång. De tar lixom aldrig slut utan fortsätter bara.
Av egen erfarenhet vet jag att de är så för jag har motgång efter motgång tycker jag. De känns som om man går i en mörk tunnel, man går och går och går men man kommer aldrig fram till de där ljuset i andra änden.
De ljuset finns inte för vissa medans för vissa är denna tunneln upplyst och väldigt väldigt kort.
När man drabbas av motgångar hela tiden tappar man lusten till allt. Man vil bara sjunka ner i soffan och glömma allt, bara försvinna ett tag tills de kommer något bra.
Men man kan inte, inte jag iaf. Jag har Marwin och han behöver mej. Jag måste fungera som person och mamma framför allt. Jag får inte tappa humöret och behärskningen även om de inte är långt ifrån ibland.
Om någonting kunde gå bra för en gångs skull, en liten sak som knde gå bra så vore jag glad men inte då.
Allt skiter sej precis HELA TIDEN och jag är så trött på de.

Att flytta kanske inte löser de och motgångarna kanske fortsätter men då har jag fått lite ombyte, en ny start och en ny möjlighet att utvecklas som människa och mamma, lära känna nya människor och se och upptäcka nya saker.
Den här hålan är för liten för mej, jag vill inte att alla, och då menar jag verkligen ALLA ska veta vem jag är, vill inte att om man träffar någon ny så är han kompis med något av mina ex eller också så har han vart med halva stan, exempelvis fortfarande tycker om och umgås med sitt ex.
Nej, något lite större skulle passa mej alldeles ypperligt bra, något ställe där inte alla känner alla.

Dessutom, man kan inte både ha kakan och äta den samtidigt. Att inte vissa förstår de.
Så svårt är de faktist inte. Antingen vill man eller så vill man inte. Inget kanske eller vi får se hur de blir.¨
Sånt är jag så trött på, jag vill inte ha något vel fram och tillbaka. Antingen nu eller aldrig.

Ne, back to reality now!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Test